SPIRITUAL COACH – LUCKY TAROT

Surinams samhälle präglas av en stor etnisk mångfald, vilket även återspeglas i äktenskapsmönster och familjestrukturer. Även om många väljer partners inom sin egen etniska grupp, är blandäktenskap vanliga i Paramaribo. I traditionella hindustanska familjer på landsbygden är det fortfarande vanligt att föräldrarna väljer partner åt sina barn, och bröllop kan vara mycket påkostade.

Samboende är vanligt i Surinam, men inte accepterat av traditionella hindustaner, där jungfrulighet hos bruden förväntas. Inom det karibiska familjesystemet är hushåll ledda av kvinnor och att kvinnor har barn med olika partners accepterat. Seriell monogami förekommer bland kvinnor, medan det är vanligare att män har flera partners samtidigt. Att ha en älskarinna (“buitenvrouw”) är ofta öppet känt. Bland maronerna är det inte ovanligt att män har flera fruar i olika byar, med skyldigheten att försörja varje hustru.

Hushållen varierar stort, från kvinnodominerade hushåll till storfamiljer. Bland hindustaner har kärnfamiljen till stor del ersatt storfamiljen, och mannens traditionella auktoritet minskar. Maronernas klansystem bygger på matrilineär härstamning, och en bys befolkning kan i stor utsträckning överlappa med en matrilineär klan. Surinams familjeliv är en komplex och dynamisk mosaik av tradition och modernitet.

Allt Gott!

Surinams kök är en fascinerande spegling av landets brokiga historia och dess unika position som en smältdegel av kulturer. Beläget på Sydamerikas nordöstra Atlantkust, har detta lilla land absorberat och integrerat mattraditioner från sina många invandrargrupper. De afrikanska influenserna märks i robusta grytor och användningen av rotfrukter som kassava och tayer. Från Indonesien kommer älskade rätter som nasi goreng, den smakrika stekta risrätten ofta serverad med satay eller krupuk, och mie goreng, de kryddiga stekta nudlarna som blivit en stapelvara.

De indiska bidragen är tydliga i populariteten av roti, det mångsidiga tunnbrödet som serveras med curryrätter, och i användningen av aromatiska kryddor. Kinesiska invandrare har introducerat sina wokrätter och nudelbaserade rätter, medan det portugisiska arvet kan spåras i vissa sötsaker och tillagningsmetoder. Även de ursprungliga amerindianernas kost har lämnat spår, bland annat i användningen av lokala grönsaker och rötter som i den unika rätten pom, gjord på den stärkelsehaltiga roten från öraträdsväxten och traditionellt tillagad i ugn.

Utöver dessa internationella influenser har Surinams kök också utvecklat sina egna distinkta rätter och smakkombinationer. Jordnötsoppa är en värmande och näringsrik rätt som ofta serveras som en huvudrätt. Friterad banan i smet är ett populärt tillbehör eller mellanmål. När det kommer till sötsaker är bojo, en tung och smakrik kaka gjord på kokos och kassava, och fiadu, en fruktkaka rik på mandel, suckat, russin och vinbär, verkliga specialiteter. Basvaror som ris, olika sorters bröd (inklusive roti), tayer och kassava utgör grunden i många måltider, medan kyckling, saltkött och den torkade och saltade fisken stockfish är vanliga proteinkällor. Grönsaker som okra, aubergine och de långa yardlong-bönorna bidrar med textur och näring till de varierade rätterna. Surinams kulinariska landskap är en levande mosaik som ständigt utvecklas och bjuder på en spännande smakupplevelse för alla som vågar utforska det.

Allt Gott!

Den dominikanska matkulturen bjuder på en smakrik resa genom dagens alla måltider. Frukosten är rejäl och energigivande, ofta bestående av “mangú” – mosade kokbananer toppade med stekt lök, ackompanjerat av stekt vitost (queso blanco), små korvar eller dominikansk salami (salchichón) och en krämig skiva avokado.

Lunchen, “el almuerzo”, är dagens huvudmål. Hemma lagas ofta en stor gryta med ris och “gandules” (ärtväxter), smakrik “pollo guisado” (kyckling i tomatsås) och en enkel sallad med grönsallad och mer avokado. Missa inte heller chansen att prova dominikansk “snabbmat” som “pica-pollo” (en lokal variant av friterad kyckling) serverad med “tostones” eller “fritos verdes” (friterade bananchips).

Middagen är traditionellt sett den lättaste måltiden. En vanlig rätt är rostat bröd med skinka, ost och ketchup, liknande en grillad ostsmörgås, gärna med ett glas passionsfruktsjuice till. Om man äter ute är “carne salada,” ett saltat och friterat kött, populärt, ofta serverat med “tostones” eller “yuca,” en annan viktig basvara i det dominikanska köket. Den dominikanska maten präglas av användningen av lokala råvaror och en kärlek till smakrika och mättande rätter.

Allt Gott!

Festival de Merengue i Santo Domingo är en storslagen, två veckor lång fest som vibrerar av rytmen och passionen från Dominikanska republikens nationaldans, merengue, och många andra karibiska musikstilar. Under sensommaren, vanligtvis från slutet av juli till början av augusti, förvandlas huvudstaden till en enda stor dansscen. Världens främsta merenguedansare och landets mest hyllade merengueband samlas för att bjuda på en oemotståndlig upplevelse av musik och rörelse.

Hjärtat av festivalen pulserar längs den ikoniska strandpromenaden Malecón, där stora scener byggs upp för livekonserter och dansuppvisningar. Men festligheterna sträcker sig vida omkring i staden, med relaterade evenemang, workshops och spontana uppträdanden som dyker upp i olika stadsdelar. Under dessa två intensiva veckor fylls luften av de smittande rytmerna från inte bara merengue, utan även bachata med dess sensuella toner, den romantiska boleron, den energiska reggaetonen och den livliga salsan.

Festivalen är en årlig tradition som ofta arrangeras med stöd av det lokala bryggeriet Presidente, vilket understryker dess betydelse för landets kulturliv. Scenerna pryds av legendariska artister som Fernando Villalona, känd för sin karismatiska scennärvaro, merengue-drottningen Mili Quezada, och det ikoniska bandet Los Hermanos Rosario, vars musik har definierat en era. Festival de Merengue är en unik möjlighet att fullständigt omfamna den dominikanska kulturen, att dansa natten lång under stjärnorna och att uppleva den smittande glädjen som musik och dans skapar i detta vackra karibiska land. Det är en tid då Santo Domingo verkligen lever upp och visar upp sin själ genom sina mest älskade konstformer.

Allt Gott!

Boxning är djupt rotad i den dominikanska folksjälen och har etablerat sig som den näst mest populära sporten i landet, vida överträffad endast av baseboll. Denna passion har genererat en imponerande rad av världsklassboxare som har satt Dominikanska republiken på boxningskartan. Sporten ses inte bara som en underhållningsform utan också som en väg till framgång och ett uttryck för nationell stolthet. De lokala boxningsgymmen, ofta enkla men dedikerade träningsanläggningar, fungerar som smältdegel för unga talanger som drömmer om att följa i sina föregångares fotspår.

En av de mest lysande stjärnorna i dominikansk boxningshistoria är Joan Guzmán, med det passande smeknamnet “The Little Tyson.” Hans explosiva stil, kombinerat med en oerhörd slagkraft, gjorde honom till en fruktad motståndare i ringen. Guzmán krönte sin framgångsrika karriär med att erövra WBO-titlarna i två viktklasser: super bantamvikt (2002-2005) och super fjädervikt (2006-2008). Hans imponerande facit på 34 vinster (varav 21 på knockout), en förlust och en oavgjord match under en karriär som sträckte sig över 17 år, vittnar om hans dominans i sporten.

Guzmáns framgångar inspirerade en hel generation av dominikanska boxare och bidrog till att ytterligare stärka sportens popularitet i landet. Hans matcher följdes med stor entusiasm, och hans titlar firades som nationella triumfer. Men Guzmán är bara en av många framstående dominikanska boxare som har gjort avtryck på den internationella scenen. Namn som Carlos Teo Cruz, landets förste världsmästare, samt senare stjärnor som Félix Díaz (OS-guldmedaljör och utmanare om världstiteln), Javier Fortuna och Alberto Puello understryker landets fortsatta betydelse inom boxningsvärlden.

Allt Gott!

Julen i Dominikanska republiken är en intensiv och glädjefylld tid, där traditioner blandas med en smittsam feststämning. Ett av de mest utmärkande inslagen är det omfattande bruket av fyrverkerier, “fuegos artificiales.” Till skillnad från många andra kulturer är detta inte en aktivitet reserverad för barn och ungdomar, utan snarare ett gemensamt nöje för alla åldrar.

Från tidig december och fram till nyårsafton fylls natthimlen av färgsprakande explosioner och smällar, ett ljudligt välkomnande av julandan. Specialiserade stånd som säljer alla sorters fyrverkerier dyker upp över hela landet, vilket understryker dess centrala roll i julfirandet.

En annan hjärtevärmande tradition är “Un Angelito,” eller “den lilla ängeln,” en hemlig gåvoutväxling som skapar spänning och sammanhållning inom familjer och vänskapskretsar. Processen börjar med att alla deltagares namn skrivs ner och slumpmässigt dras. Varje person blir sedan en “ängel” för den person vars namn de drog och har i uppgift att ge en hemlig gåva varje vecka under julhelgen.

Gåvorna behöver inte vara dyra, utan det är tanken och omtanken som räknas. Identiteten på den hemliga ängeln avslöjas först på juldagen, vilket skapar ett ögonblick av glädje och överraskning när banden inom gruppen stärks. Denna lekfulla tradition kombinerar generositet med ett element av mysterium och bidrar till den varma och inkluderande atmosfären under den dominikanska julen. Tillsammans med de spektakulära fyrverkerierna skapar “Un Angelito” en unik och minnesvärd julupplevelse.

Allt Gott!

I Dominikanska republiken är begravningar djupt inbäddade i kulturella traditioner som uttrycker respekt, omtanke och gemenskapens stöd i svåra tider. Seden “cumplir” betonar den starka sociala förpliktelsen att närvara vid en begravning, ett tyst men kraftfullt tecken på solidaritet med den sörjande familjen. Att visa sin närvaro, även om det innebär personliga uppoffringar, anses vara en viktig plikt i det dominikanska samhället.

När döden inträffar inleds en nio dagar lång sorgeperiod, en tid av kollektiv bearbetning av förlusten. Denna period är noggrant strukturerad i tre distinkta faser om vardera tre dagar, vilket ger en ram för sorgeprocessen. De första tre dagarna präglas av öppen sorg, där gråt, delande av minnen och uttryck för saknad är vanliga. Familj och nära vänner samlas för att trösta varandra och minnas den avlidne.

Därefter följer tre dagar av tystnad och eftertanke. Under denna tid drar sig de närmaste ofta tillbaka för inre reflektion och vördnad. Det är en period av stillhet där man i tysthet hedrar minnet av den avlidne och försöker finna tröst i sin tro eller sina tankar. Denna fas markerar en övergång från det akuta sörjandet till en mer kontemplativ bearbetning av förlusten.

De sista tre dagarna är avsedda för ett gradvist släpp och acceptans. Under denna tid börjar man sakta återvända till vardagen samtidigt som minnet av den avlidne hedras. Det är en tid för att påbörja den långsamma processen att anpassa sig till livet utan den älskade personen. Denna niodagarsperiod, med sina tydliga faser, understryker vikten av gemenskapens stöd och den tid det tar att bearbeta sorg inom Dominikansk kultur, där både känslomässiga uttryck och stilla reflektion har sin plats.

Allt Gott!

Carnaval de La Vega i Dominikanska republiken är ursprungligen en religiös manifestation av det godas seger över det onda. Idag har karnevalen utvecklats till en storslagen hyllning av nationell stolthet, som kulminerar under februari månad.

Det mest ikoniska inslaget är utan tvekan de skräckinjagande djävulsmaskerna, “Diablos Cojuelos” (de linkande djävlarna). Dessa konstverk i papier-maché är otroligt detaljerade, handmålade i en kalejdoskopisk palett av färger och försedda med spetsiga horn och ofta, makabra detaljer som äkta kohänder eller tänder. Konsten att skapa dessa masker är en lokal hantverkstradition som förs vidare genom generationer, vilket ger karnevalen en unik autenticitet och konstnärlig kvalitet. Maskerna är inte bara visuellt slående utan bär också en symbolisk vikt, representerande de besegrade onda andarna.

Under karnevalen fylls gatorna i La Vega av liv och rörelse. Pulserande merengue-musik blandas med andra karibiska rytmer och skapar en smittsam energi. Parader av maskerade deltagare, i fantasifulla och ofta satiriska kostymer, slingrar sig genom staden. “Diablos Cojuelos” springer runt och “piskar” åskådare med sina “vejigas” (luftfyllda djurblåsor), en lekfull interaktion som är en del av traditionen.

Mat och dryck är också centrala under karnevalen. Lokala specialiteter avnjuts av både deltagare och besökare, vilket bidrar till den festliga atmosfären. El Carnaval de La Vega är en tid då alla samhällsklasser samlas för att fira sin kultur, sin historia och sin frihet i en explosion av färg, musik och gemenskap. Det är en upplevelse som fängslar sinnena och ger en djupare förståelse för Dominikanska republikens rika kulturarv.

Allt Gott!

I Palau är gästfrihet inte bara en artighetsfras, utan en djupt rotad kulturell norm som genomsyrar det sociala umgänget. Ett vänligt “Alii”, det palauanska “Hej”, är ofta det första steget i ett varmt välkomnande, ackompanjerat av ett äkta leende som speglar den genuina vänligheten hos folket. I mer formella situationer är handskakningen standard, men även här bibehålls den personliga och hjärtliga tonen. En viktig social kod är att aktivt hälsa på alla när man ansluter sig till en grupp eller beträder ett rum, vilket demonstrerar respekt och inkluderande anda. Att ignorera någon anses oartigt och bryter mot de starka gemenskapsvärderingarna.

Gåvogivande är en integrerad del av den palauanska gästfriheten och ett sätt att uttrycka uppskattning och bygga relationer. När man besöker någons hem förväntas det inte att man har med sig en stor eller dyr present, men en liten omtänksam gest, som lokalt odlad frukt, hembakade godsaker eller ett handgjort föremål, tas emot med stor tacksamhet. Värdarna i sin tur är kända för sin generositet och erbjuder ofta rikligt med förfriskningar och mat till sina gäster. Att artigt acceptera dessa erbjudanden är ett tecken på respekt för värdens gästfrihet.

Principen om reciprocitet, ömsesidighet, är central i Palauanskt socialt umgänge. Gåvor och tjänster förväntas ofta besvaras vid ett senare tillfälle, vilket skapar ett nätverk av ömsesidigt beroende och stöd inom samhället. Vid speciella tillfällen och ceremonier blir utbytet av gåvor mer formellt och kan inkludera traditionella värdesaker eller pengar, beroende på kontexten och relationen mellan givare och mottagare. Denna generösa delning av resurser, både materiella och immateriella, speglar den djupt rotade känslan av kollektivt ansvar och samhörighet som kännetecknar Palauansk kultur.

Allt Gott!