SPIRITUAL COACH – LUCKY TAROT

I Prags Gamla Stan finns ett monument tillägnat Järnmannen, en av stadens mest kända spöken och en av få i världen med ett eget minnesmärke. Järnmannen, vid namn Jáchym Berka, har i över fyra hundra år väntat på att bli fri från sitt spöklika öde. Berättelsen börjar med att Jáchym, förlovad med sin älskade, tvingades ut i krig. Vid sin återkomst spreds rykten om hennes otrohet, och utan att söka förklaring gifte han sig med en annan kvinna.

Hans tidigare fästmö, förkrossad av sveket, dränkte sig i Vltavafloden, och hennes far tog sitt liv av skam. När Jáchym fick höra om tragedin insåg han sitt misstag och ströp i desperation sin berusade hustru innan han själv hängde sig på långfredagen.

Hans död gav honom ingen ro, och han vandrar sedan dess längs Platnéřská-gatan, i väntan på befrielse. Endast en gång vart hundrade år får han chansen att bli fri: han måste samtala en timme med en jungfru. Detta till synes enkla uppdrag har visat sig vara omöjligt, då få unga kvinnor vill samtala med ett spöke, än mindre en mördare. Järnmannen missade sin chans igen 2009 och måste nu vänta ytterligare ett sekel.

Allt Gott!

I skuggorna av Sankt Agnes kloster i Josefov sägs en ande vandra – den mördade nunnan. Under magiska kvällar kan hon dyka upp, ibland blodig och gråtande, ibland med ett ömt leende riktat mot olyckliga älskande. Hennes historia är både tragisk och förtrollande.

Född i en adlig familj blev hon kär i en fattig riddare, en kärlek som var förbjuden i hennes värld. Hennes far, rasande över skammen hon förde över familjen, vägrade ge sitt samtycke till äktenskapet. Som straff skulle hon skickas till Sankt Agnes kloster för att leva resten av sitt liv i celibat. Men kvällen före hennes överföring följde hon sitt hjärta och mötte sin älskade. Tyvärr upptäcktes hon av sin far, som i ett vredesutbrott dödade henne med ett svärd.

Sedan den natten sägs hennes ande hemsöka området, men hennes närvaro är inte alltid olycksbådande. Enligt legenden räddade hon en gång en ung kvinna som, förtvivlad över olycklig kärlek, tänkte förgifta sig själv. Nunnan tog giftet från hennes hand och gav henne istället en säck med mynt, vilket gjorde det möjligt för henne att leva ett lyckligt liv med sin älskade.

Om alla spöken vore som den mördade nunnan, skulle Prag vara en stad fylld av hopp och försoning.

Allt Gott!

Inom det storslagna Pragborgskomplexet reser sig Daliborkatornet, en del av borgens sengotiska befästningar och en plats omgärdad av myter och spökhistorier. Tornet användes ursprungligen som fängelse fram till slutet av 1700-talet, först för adliga fångar och senare även för vanliga medborgare.

Tornet är uppkallat efter sin förste fånge, Dalibor från byn Kozojedy. Dalibor, en ung och modig riddare, dömdes till döden och fängslades i tornets fängelsehåla för att ha skyddat livegna på sitt gods – en sorts Robin Hood-gestalt.

Enligt legenden lärde sig Dalibor spela violin under sin tid i det mörka tornet. De ljuva tonerna spreds över staden och väckte medlidande hos Prags invånare, som samlades vid tornet för att lyssna och ge Dalibor mat och dryck.

Dalibor blev så populär att hans avrättningsdatum aldrig offentliggjordes. Istället visste folket att han var borta när violinens toner tystnat. Ett besök på Pragborgen under kvällen kan ge en kuslig känsla, påminnande om Dalibors öde och hans musik från tornet.

Allt Gott!

Historien om varför tjeckerna kallas just tjecker är rotad i myt och legend, en berättelse som har förts vidare genom generationer. Den handlar om tre bröder: Čech, Lech och Rus, och deras sökande efter nya hem för sina stammar.

Enligt legenden gav sig bröderna och deras folk ut på en lång resa genom Europa. Efter några dagars vandring stannade Rus och utropade: ”Här ska jag och min stam slå oss ner!” Han grundade det som idag är Ryssland. Čech och Lech fortsatte sin resa och kom till en kulle, idag känd som Rip (Říp), cirka 50 kilometer norr om Prag.

Från toppen av Rip såg Čech ett bördigt landskap, som han kallade för ”land av mjölk och honung.” Förundrad över skönheten bestämde han att detta skulle bli hans folks nya hem. För att hedra sin ledare började stammen kalla sig själva för tjecker, och det namnet har levt vidare i århundraden.

Lech, den tredje brodern, fortsatte sin resa med sitt folk och bosatte sig i det som idag är Polen.

Ripkullen är idag en symbol för Tjeckiens ursprung och kan ses från Petrintornet i Prag, där besökare kan blicka ut över både Rip och stadens hisnande omgivningar. Legenden lever kvar som en hyllning till mod, enhet och början på en nation.

Allt Gott!

Under Václav IV:s tid i Prag blomstrade berättelser om magi och underverk, och få figurer är mer fascinerande än hovmagikern Žito. Med en blandning av övernaturliga krafter och en förkärlek för trick skapade Žito legender som lever vidare än idag.

En av de mest kända berättelserna handlar om när Žito förvandlade trettio knippen halm till trettio stora, välnärda grisar. En välbärgad bagare vid namn Míchal köpte dessa grisar, men fick en varning: låt dem aldrig komma i kontakt med vatten. Míchal, skeptisk och självsäker, avfärdade denna absurda regel. Han lät grisarna korsa en bäck, men så snart deras klövar nuddade vattnet, förvandlades de tillbaka till halm.

Förbannad och förödmjukad spårade Míchal upp Žito, som låg och vilade på en pub. I sin ilska ryckte bagaren tag i magikerns ben och lyckades riva det från dess led. Žito vaknade i raseri, grep tag i Míchal och tog honom till hovet för att visa sin skada. Trots att det var Míchal som blivit lurad, fick han betala kompensation och bad om förlåtelse för sitt övertramp.

Från denna historia stammar uttrycket “Du har tjänat som Míchal på sina grisar,” vilket betyder att du inte har tjänat något alls. En annan lärdom är att när man har att göra med de mäktiga – som Žito vid hovet – kommer det alltid att kosta dig.

Žitos berättelse är en påminnelse om att högmod och arrogans ofta leder till fall, särskilt när magi och list är inblandade.

Allt Gott!

Under prins Křesomysls regeringstid i Tjeckien levde en jordbrukare vid namn Horymír i byn Neumětely. Han ägde en vit häst vid namn Šemík, känd för sin otroliga intelligens och lojalitet. Prins Křesomysls besatthet av att finna dolda skatter under marken hade lett till att jordbruket förföll, då människor uppmuntrades att överge åkrarna och istället bli gruvarbetare.

Horymír motsatte sig detta och varnade för att brist på jordbruk skulle leda till svält. Hans protester gjorde honom impopulär bland gruvarbetarna, som en dag brände ner hans egendom. Som hämnd satte Horymír och hans anhängare eld på gruvarbetarnas by. För detta dömdes Horymír till döden.

Inför sin avrättning fick han en sista önskan: en sista ridtur på sin älskade Šemík. Hans önskan beviljades. När han satt på hästryggen viskade han något i Šemíks öra. Den kloka hästen sprang upp till borgens murar och gjorde ett vågat språng över dem. Šemík och Horymír landade på andra sidan Vltavafloden och flydde till Neumětely.

Det mirakulösa språnget tog dock hårt på Šemík. När han låg döende talade han till Horymír med mänsklig röst och bad om en grav. Horymír uppfyllde hans sista önskan. Šemíks grav har sedan dess försvunnit, men legenden säger att han sover i Vyšehradklippan, redo att återvända när han behövs igen.

Denna berättelse om mod och lojalitet mellan människa och djur lever vidare som en av de mest älskade legenderna i tjeckisk folklore.

Allt Gott!

Legenden om Libuše, en mytomspunnen härskarinna över det tjeckiska folket, är fylld av profetior och mystik. Hon var känd för sitt unika sätt att regera, ofta baserat på visioner.

När hon pressades att gifta sig valde hon inte vilken prins som helst. Istället insisterade hon på att äkta mannen hon sett i en syn: en plöjare vid namn Přemysl, som skulle finnas på fälten nära byn Stadice. Detta ovanliga val ledde till grundandet av Přemysldynastin.

Även beslutet att grunda Prag baserades på en profetia. Libuše hade en vision om en stad ”vars rykte skulle nå stjärnorna”. Hon beskrev platsen vid floden Vltava, ungefär 30 ”hons” (cirka 4,5 km) från deras dåvarande plats. Folket litade på hennes förmåga att se in i framtiden, precis som vid valet av hennes make, och följde hennes anvisningar.

De fann en man som byggde en tröskel till ett hus. Ordet för tröskel på tjeckiska är ”práh”, vilket gav staden dess namn: Praha, eller Prag. Platsen där detta skedde är det som idag är känt som Vyšehrad, en viktig historisk plats i Prag.

Allt Gott!

Budva, en av Montenegros äldsta städer, bär på en fascinerande legend om sitt ursprung, knuten till den grekiska mytologins ikoniska figurer Cadmus och Harmonia. Enligt myten grundades Budva av Cadmus, son till den feniciska kungen Agenor och bror till Europa, efter en dramatisk resa fylld av äventyr och tragedi.

Legenden börjar med att Cadmus skickades ut för att hitta sin försvunna syster Europa, som hade kidnappats av Zeus. Hans resa ledde honom till Thebe, där han dödade en gudomlig drake och sådde dess tänder, vilket resulterade i att Spartans – krigare från myten – växte fram ur jorden. Trots dessa hjältedåd förföljdes Cadmus av olycka efter sitt giftermål med Harmonia, en förening som sägs ha fört en förbannelse över dem.

För att undkomma sina lidanden flydde Cadmus och Harmonia norrut till Balkan. Här grundade de Budva och Ohrid, där de levde sina sista dagar. Enligt legenden födde Harmonia Illyrius, förfadern till de illyriska folken, vilket ger Cadmus en nyckelroll i regionens tidiga historia.

Ett mystiskt element tillförs genom tron att Cadmus och Harmonia kan ha sin sista viloplats dold någonstans i Boka Bay. Detta skänker ytterligare mystik till deras arv och stadens ursprung.

Budva förkroppsligar både historia och mytologi, där dess grundande inte bara är en del av grekisk legend utan också en symbol för resiliens, skapelse och kulturell kontinuitet. Besökare som promenerar genom stadens antika gator kan fortfarande känna av berättelserna om Cadmus och Harmonia, som fortsätter att inspirera generationer med sin tidlösa charm.

Allt Gott!

Bukumirsko Lake, beläget i Kuči-bergen, bara 40 minuter från Podgorica, är en naturlig skönhet som lockar besökare med sina fantastiska vyer över bergen och det kristallklara vattnet. Sjön är en av de mest fotograferade naturliga landmärkena i Montenegro.

Men bakom sjöns skönhet döljer sig också en fascinerande historia. Enligt legenden var sjön en gång hem för en drake som orsakade problem för de lokala invånarna. För att bli av med draken kom folket på en listig plan. De staplade en stor mängd ved på en klippa ovanför sjön och satte eld på den. När stenen blev tillräckligt varm, kastade de den ner i sjön, vilket fick vattnet att koka. Men istället för att döda draken, framträdde en mystisk man på en vit häst och förbannade folket. Han dömde dem att förstöra varandra, vilket så småningom skedde. Endast stenar återstod runt sjön.

Idag tror man att en avlägsen släkting till draken fortfarande lever i sjön. Det är en unik salamanderart som kallas Tritorus montenegrinus.

Bukumirsko Lake är inte bara en vacker plats, utan också en plats med en rik historia och mytologi. Legenden om draken och den förbannade byn ger sjön en mystisk aura och lockar besökare från hela världen.

Allt Gott!