Många vet och pratar om “andras energier”, att någon har dåliga energier. Men är du medveten om det du ger vidare till andra?
De flesta är faktiskt inte medvetna om vilka energier vi lägger på andra. Eller vilka förväntningar och krav vi ställer på andra. Kanske till och med kräver, utan att vara medvetna om det.
Vi vill att vår partner ska komplettera oss, ge oss det vi inta har. Hur ofta hör man inte att man vill ah någon med en speciell egenskap för att man inte själv har det. Man vill ha någon med god ekonomi, för att man själv inga pengar har. Man vill ha någon som är glad, för att man själv kanske inte orkar skrattar och le. Någon som har drivkraft, då man själv är stukad och trött.
Många anklagar sina föräldrar för att de gett den en dålig barndom. Att ens barn är krävande, att man är olycklig på grund av någon vän som svikit. Eller att man är besviken på chef och arbetskamrater. Nu är det kanske dax att ändra på det synsättet. Att befria dem från det vi lägger på dem, oftast utan att ens förstå dej själva. För vi är så upptagna med vad andra gör mot oss.
Så varför inte befria dem alla från dessa förväntningar och anklagelser, och skapa ditt liv på andra värden.
“Jag befriar min partner från alla förväntningar av att göra mej lycklig.
Jag befriar mina föräldrar från känslan av att de har misslyckats med mej.
Jag befriar mina barn från att göra mej lycklig, och uppmanar dem följa sin egen rytm. Inget sakans mej, allt kommer till mej som det ska, och jag lär mej om mej under tiden.
Jag tackar mina far och morföräldrar, och alla mina förfäder för deras möten har skapat mej, gett mej livet. Och jag befriar dem från det som kan upplevas som misslyckanden. Jag förstår att de gjort det de kunnat på sin egen stig genom livet.
Jag är sann mot mej själv, och följer därför mitt hjärtas viskningar, ansvarar för att jag går den vägen utan att anklaga någon annan för att jag inte fullföljt min livsuppgift.
Det är jag som ansvarar för att hitta lösningarna. Det ligger på mej, och ingen annan. Jag värnar om livet jag fått, vägen jag ska gå.
Jag är tacksam för livet, den universella kärleken och skapelsekraften som är jag, du och allting annat.
Jag tackar den gudomliga kraften, som finns i dej och mej”.
Så ta dej en funderare på ditt ansvar, dina kraft på andra, och försök se det från ett annat perspektiv. Det är så vi växer som människor, får medvetande och ansvarar för vår egen lycka istället för att kräva att andra ska göra oss lyckliga!
Annie
