Under prins Křesomysls regeringstid i Tjeckien levde en jordbrukare vid namn Horymír i byn Neumětely. Han ägde en vit häst vid namn Šemík, känd för sin otroliga intelligens och lojalitet. Prins Křesomysls besatthet av att finna dolda skatter under marken hade lett till att jordbruket förföll, då människor uppmuntrades att överge åkrarna och istället bli gruvarbetare.
Horymír motsatte sig detta och varnade för att brist på jordbruk skulle leda till svält. Hans protester gjorde honom impopulär bland gruvarbetarna, som en dag brände ner hans egendom. Som hämnd satte Horymír och hans anhängare eld på gruvarbetarnas by. För detta dömdes Horymír till döden.
Inför sin avrättning fick han en sista önskan: en sista ridtur på sin älskade Šemík. Hans önskan beviljades. När han satt på hästryggen viskade han något i Šemíks öra. Den kloka hästen sprang upp till borgens murar och gjorde ett vågat språng över dem. Šemík och Horymír landade på andra sidan Vltavafloden och flydde till Neumětely.
Det mirakulösa språnget tog dock hårt på Šemík. När han låg döende talade han till Horymír med mänsklig röst och bad om en grav. Horymír uppfyllde hans sista önskan. Šemíks grav har sedan dess försvunnit, men legenden säger att han sover i Vyšehradklippan, redo att återvända när han behövs igen.
Denna berättelse om mod och lojalitet mellan människa och djur lever vidare som en av de mest älskade legenderna i tjeckisk folklore.
Allt Gott!
