Selkierna, de mytomspunna varelserna från norra Skottlands öar Orkney och Shetland, har länge fängslat människors fantasi med sin förmåga att växla mellan säl och människa. Dessa varelser, kända lokalt som ‘selch’ eller ‘selk(ie)’, bär på en djup och melankolisk berättelse som är både hjärtskärande och mystisk.
Legenden om selkierna är mest känd genom berättelser om en man som finner en selkiekvinna solande på en strand. Han stjäl hennes sälskinn, vilket binder henne till landet och tvingar henne att bli hans hustru och mor till hans barn. Fastän hon lever ett liv på landet, är selkiekvinnans längtan efter havet ständig, och hon tillbringar många timmar med att drömmande blicka ut över vågorna.
År senare återfinner hon sitt gömda skinn, återtar sin sanna form och återvänder till havet, och lämnar sina barn bakom sig. I vissa versioner av legenden sägs det att hon återvänder en gång om året för att besöka sina barn, medan i andra versioner närmar sig en stor säl barnen och hälsar.
En särskild version från Shetland, publicerad 1822, berättar att selkiekvinnan redan hade en make i havet innan hon tvingades stanna på land. Historier förtäljer även om selkier som lockar öbor ut i havet vid midsommar, där de förälskade människorna aldrig återvänder till torra land.
Denna sägen om kärlek, förlust och evig längtan har ekat genom tiden och berör än idag. Selkiernas legend belyser människans bindning till naturen och det okända, och hur djupt rotade myter kan forma våra uppfattningar om världen omkring oss.
Allt Gott!
