SPIRITUAL COACH – LUCKY TAROT

Dede Korkut är en av de mest älskade och respekterade figurerna i turkisk mytologi, en symbol för visdom, tradition och den muntliga berättarkonstens kraft. Han framträder som en gammal och vis man, vars huvudsakliga uppdrag är att vägleda hjältarna i deras sökande efter ära, rättvisa och identitet. Dede Korkut är en mentor och moralisk kompass som erbjuder livsviktiga råd i avgörande ögonblick.

Berättelserna om Dede Korkut, samlade i det episka verket “Kitab-i Dede Korkut”, är en skattkista av legender som skildrar kampen mellan gott och ont, mellan mod och feghet. Ett av de mest kända exemplen är berättelsen om Bamsi Beyrek, en ung krigare som genomgår svåra prövningar för att vinna sin älskades hand. När Bamsi ställs inför till synes oöverkomliga hinder, är det Dede Korkut som ger honom råd om att förbli trogen sina ideal och att aldrig förlora hoppet.

Dede Korkuts roll är också att bevara och föra vidare det kollektiva minnet av det turkiska folket. Hans berättelser är fyllda med praktiska lärdomar om styrka, lojalitet och vikten av gemenskap. Han förkroppsligar den äldre generationens roll som väktare av tradition och kultur, och hans ord bär inte bara historiska utan också andliga dimensioner.

Än idag lever Dede Korkuts arv vidare i Turkiets litteratur och folklore, där han påminner oss om att varje generation behöver sina vägledare och berättelser för att förstå sin plats i världen. Hans visdom är tidlös och fortsätter att inspirera nya generationer att söka mod, rättvisa och en djupare förståelse av livet.

Allt Gott!

I den pittoreska byn Kringa i Kroatien levde och dog en man vid namn Jure Grando. Men hans död var inte slutet på hans historia. Enligt legenden förvandlades Grando till en vampyr, en varelse som terroriserade byborna genom att återvända från de döda.

Grando vaknade till liv på nätterna och drack blod från sina offer. Hans återkomst skräckte byborna, som försökte på olika sätt att förgöra honom. De stack honom med en järnstång genom hjärtat, brände hans kropp och till och med krossade hans huvud. Trots dessa drastiska åtgärder fortsatte Grando att återvända.

Till slut lyckades byborna, med hjälp av en exorcist, att besegra vampyren. De grävde upp hans lik, täckte det med törnen och placerade en sten på hans bröst. Denna gång lyckades de förhindra att Grando återuppstod.

Legenden om Jure Grando är en fascinerande berättelse som har fascinerat människor i århundraden. Den speglar människans ångest inför döden och det okända. Grandos historia är ett bevis på hur starkt människors tro på övernaturliga krafter kan vara, och hur rädslan för det okända kan leda till drastiska åtgärder.

Allt Gott!

Arenan i Pula, en av de bäst bevarade romerska amfiteatrarna, är inte bara ett arkitektoniskt mästerverk utan också ett monument insvept i romantiska och mystiska legender. Byggd för nästan 2 000 år sedan på Istriens kust, har denna imponerande struktur blivit ett symboliskt möte mellan historia och fantasi, där dess ursprung ständigt fascinerar och förtrollar besökare.

En av de mest rörande legenderna handlar om en romersk kejsare som sägs ha låtit bygga amfiteatern av kärlek till sin vackra älskarinna. Han ville ge henne något storslaget och oförglömligt, en gåva som skulle hålla deras kärlek vid liv för evigt. En annan historia berättar om magiska älvor som arbetade om natten för att bygga arenan med sina egna händer, driven av en förtrollad önskan att skapa något som skulle överträffa det vanliga och inspirera mänskligheten.

Arenan i Pula är en plats där verklighet och myt samexisterar. De massiva stenblocken berättar om forntida gladiatorspel och kejserliga spektakel, men de viskar också om kärlekens odödliga kraft och naturens magi. Denna dubbla berättelse—där det mänskliga och det övernaturliga flätas samman—gör amfiteatern till mer än bara en historisk plats. Den förkroppsligar drömmar och visioner, och bjuder oss att reflektera över hur monument kan bli broar mellan det vanliga och det magiska, mellan vårt jordiska liv och de förtrollade berättelser som har format vår värld.

Allt Gott!

I den pittoreska staden Svetvinčenat vilar en mörk och tragisk berättelse om Mare Radolovich, en kvinna vars liv kom att symbolisera farorna med rädsla, avundsjuka och den förödande kraften av rykten. Mare var en klok och kunnig läkekvinna, välbekant med naturens helande krafter och örters dolda potential. Men hennes kunskaper, som borde ha gett henne respekt, gjorde henne istället till måltavla för bybornas misstänksamhet och vidskeplighet.

I en tid då förståelsen för vetenskap var begränsad och rädsla lätt kunde förvandlas till hat, anklagades Mare för häxkonst. Rykten började spridas om att hon skulle ha haft en förbjuden affär med en förnäm adelsman, vilket förvärrade misstron. Hennes påstådda koppling till det övernaturliga, i kombination med hennes livsstil, gjorde henne till en bekväm syndabock.

Mare Radolovichs öde beseglades på gården till Grimaldi-Morosini-slottet, där hon mötte sitt slutliga straff. Hennes avrättning är en skarp påminnelse om de farliga gränsdragningarna mellan makt, okunskap och skräck. Mare  representerar även en tidlös styrka och den modiga andan hos dem som vågar leva utanför samhällets normer. Hennes minne lever kvar i Svetvinčenat, som en legend om en kvinna som vägrade att böja sig för orättvis anklagelse och som inspirerar oss att ifrågasätta orättvisor och se bortom de fördomar som fortfarande kan hemsöka oss.

Alllt Gott!

Mårtensafton, som infaller den 10 november, är en fest med djupa rötter i den skånska traditionen och firas med särskilt stor glädje i Skåne. Ursprungligen markerade denna dag början på en fyrtio dagar lång fasta inför jul och hedrade Sankt Martin av Tours, en romersk soldat som blev helgon. Enligt legenden försökte Sankt Martin gömma sig i ett stall fullt av gåsar för att undvika att bli utnämnd till biskop. Gåsen, som med sitt högljudda kacklande förrådde honom, har sedan dess blivit den centrala rätten under firandet.

Idag är Mårtensafton en dag för ett överdådigt gåsbaserat gästabud, där hela fågeln utnyttjas till fullo. Måltiden inleds traditionellt med den söt-syrliga svartsoppan, en soppa gjord på gåsblod, fruktpuré, kryddor och sprit. Därefter serveras långsamt ugnsstekt gås fylld med äpplen och katrinplommon, kompletterad av gåsleverkorv, rödkål, potatis och en klassisk äppelcharlotte.

Denna festmåltid avslutas med en storslagen efterrätt: spettkaka, en imponerande, meterlång tornliknande meringuekaka som bjuder på en krispig sötma. Mårtensafton är en upplevelse för alla sinnen och en hyllning till Skånes kulinariska traditioner, en dag då gamla myter och smakrika rätter sammanflätas till en oförglömlig fest.

Allt Gott!

Hösten är inte bara en tid för vackra färger och svala vindar; den är också fylld av skrock och urgamla traditioner som erbjuder skydd och hopp inför vinterns ankomst. En av de mest kända höstskrocken är att bära med sig en kastanj, även kallad “conker”, för att lindra olika krämpor som huvudvärk och ledvärk. Det sägs att kastanjen har medicinska egenskaper, vilket gör den till en naturlig talisman mot smärta och obehag.

En annan välkänd höst tro handlar om fallande löv. På en blåsig höstdag kan du hålla förkylningarna borta genom att fånga ett löv som faller från ett träd. Det lövet ska du sedan förvara säkert till våren, vilket sägs skydda dig från sjukdomar under den kalla årstiden. Vill du öka din tur för det kommande året? Då är det dags att samla ett dussin löv. Enligt skrocken kommer varje löv att ge en månads lycka och framgång, vilket gör jakten på de fallande löven till en rolig och magisk höstaktivitet.

Att vandra bland höstens gyllene lövverk och samla dessa naturens små skatter ger inte bara en härlig anledning att vara ute i friska luften, utan för också med sig en känsla av förväntan och tradition. I en tid när världen förbereder sig för vinterns mörker, skänker dessa enkla men hoppfulla handlingar glädje och kopplar oss till naturens cykel.

Allt Gott!

I Zimbabwe finns en djupt rotad tro som avråder från att gifta sig under november månad. Denna övertygelse, som har överförts genom generationer, är starkt förknippad med traditionella religiösa övertygelser och en djup respekt för förfäderna.

Enligt traditionell tro anses november vara en månad då gränsen mellan den fysiska världen och andevärlden är som tunnast. Denna ökade andliga aktivitet gör månaden till en tid då man bör vara särskilt försiktig och respektfull mot sina förfäder. Att ingå äktenskap, en så betydande livsförändring, under denna period anses störa den naturliga ordningen och kan dra med sig otur och olycka för det nygifta paret.

Det finns flera specifika skäl till varför november anses vara en olämplig månad för bröllop:

1. Bröllop är traditionellt sett en tid då man söker sina förfäders välsignelse. Under november, när förfädernas ande tros vara mer aktiv, anses det vara svårt att få en tydlig och välsignelsefull kontakt.

2. November är ofta en månad med mycket regn och åska i Zimbabwe. Dessa naturfenomen kopplas ofta samman med andliga krafter och anses kunna störa bröllopsceremonin och det nya parets framtid.

3. Man tror att att gifta sig under november kan störa de andliga krafterna och leda till otur, sjukdom eller andra olyckor för det nygifta paret.

Även om dessa övertygelser kan verka främmande för många utanför Zimbabwe, är de fortfarande djupt rotade i kulturen och har stor betydelse för många zimbabwier. Att bryta mot denna tradition kan ses som en respektlöshet mot förfäderna och kan leda till sociala konsekvenser.

Det är viktigt att betona att denna tro är en del av den zimbabwiska kulturen och inte delas av alla. Med ökad urbanisering och globalisering har många unga zimbabwier blivit mer sekulariserade och kanske inte fäster lika stor vikt vid dessa traditionella övertygelser. Trots detta fortsätter tron på att undvika novemberbröllop att vara stark i många delar av landet.

Allt Gott!

Varje år, under den fullmånen i den buddhistiska månaden Kadeuk (vanligtvis i november), fylls Kambodja av liv och rörelse när den årliga vattenfestivalen, Bon Om Touk, äger rum. Denna tre dagar långa festligheter är en hyllning till Tonle Sap, den största sötvattenssjön i Sydostasien.

Under regnperioden svämmar Tonle Sap över och dess flöde vänds. När vattnet börjar återvända till sin normala riktning firas detta med stor glädje och tacksamhet. Bon Om Touk är en möjlighet för människor att uttrycka sin tacksamhet för flodens välsignelser och att be om fortsatt skydd.

Festivalen är fylld med traditionella aktiviteter, inklusive spännande båttävlingar där lag tävlar om äran. Även om båttävlingarna är en stor del av firandet, är det också en tid för familjer och vänner att samlas, äta god mat, lyssna på musik och delta i traditionella danser.

Förutom båttävlingarna och de festliga aktiviteterna, är Bon Om Touk även en tid för religiösa ceremonier. Många människor besöker pagoder för att be och ge offergåvor till buddhistiska munkar. Det är en tid för andlig reflektion och för att stärka sin koppling till traditionerna.

Bon Om Touk är en viktig kulturell händelse i Kambodja och en möjlighet att uppleva landets rika historia och traditioner. Genom att fira denna festival håller man liv i kulturen och stärker gemenskapen mellan människor.

Allt Gott!

Narrentag, eller “Dårarnas dag”, markerar den officiella starten på den så kallade femte säsongen i Tyskland, Schweiz och Österrike – en karnevalsperiod som sträcker sig fram till fastetiden under våren. Varje år, den 11 november klockan 11:11 och 11 sekunder, samlas människor för att fira in denna festliga säsong, som går under namnet Fasching eller Fastnacht, beroende på region.

Denna tradition är djupt rotad i de tysktalande ländernas kultur och varierar i uttryck mellan olika regioner. Från början var Narrentag en högtid då människor, innan den långa fastan, kunde släppa loss, klä sig i färgglada dräkter och delta i olika upptåg. Karnevalsperioden, som främst firas i januari och februari, innebär maskerad, musik, parader och satir, där invånare klär ut sig till dårar, häxor och andra färgstarka figurer för att driva med samhällsnormerna och fira med stor glädje.

Under karnevalen upphör vardagens regler och hierarkier. Traditionella parader tar över gatorna, där masker, kostymer och folkdans ger uttryck åt både glädje och gemenskap. Karnevalens start den 11 november är djupt rotad i regionens historia och firas än idag av både unga och gamla. Narrentag symboliserar inte bara början på en festlig period, utan är en tradition där samhället förenas genom humor, kreativitet och frihet, och påminner om att livet också ska firas med glädje och färg.

Allt Gott!