I hjärtat av Orkneys folktro ligger berättelsen om Stoor Worm, en gigantisk och ondskefull havsorm vars andedräkt kunde förgifta växter och döda djur och människor. Denna skrämmande varelse, som troligen är en variant av den norska Jormungandr – även känd som Midgårdsormen – har skildrats genom tiderna som en havsdrake av enorm storlek.
Varje lördag vid soluppgången väcktes Stoor Worm, gäspade nio gånger och krävde sedan sitt veckovisa mål av sju jungfrur, vilket återspeglar den gamla berättelsen om hur “han trots sin giftighet hade en förfinad smak.”
När en kung i ett hotat land fick rådet att offra sju jungfrur varje vecka till odjuret, blev desperationen så stor att han till slut utfärdade ett proklamation. Han erbjöd sitt rike, sin dotters hand samt ett magiskt svärd till den som kunde besegra monstret.
Hjälten i denna saga är Assipattle, den yngsta sonen till en lokal bonde, som lyckades besegra Stoor Worm. När odjuret dog, föll dess tänder ut och blev till öarna Orkney, Shetland och Färöarna, medan dess kropp blev till Island.
Assipattles strid mot draken liknar andra hjälteberättelser, men unikt är att dessa sagor formades under en tid då människooffer till stora bestar och monster började ifrågasättas. Berättelsen om Stoor Worm illustrerar inte bara en tid av förändring utan tjänar också som en påminnelse om människans eviga kamp mot mörkrets krafter och vår förmåga att övervinna det omöjliga.
Allt Gott!
