by Katherine -

Att släppa taget..

Att släppa taget om det som håller oss tillbaka, och våga fylla livet med nytt! Kan kännas svårt, men är möjligt, och kanske nödvändigt för att må så bra man bara kan.

Faktum är att det är okay att växa ifrån andra människor i ditt liv, du måste följa din livsväg. Samma sak är det att det är okay att de kanske växer ifrån dej.

Var inte rädd för att känna sorg, att bli ledsen över det du släpper taget om. Släpp ut dina känslor, så att att du inte lägger locket på det du känner. På så sätt helar du dej själv och situationen.

Fråga dej själv; -Varför håller jag fast vid detta? Är det för att det är en vana, känns familjärt eller för att jag faktiskt mår bra av det. Svara dej sanningsenligt.

Inse att ibland är det enda avslutet du kan få, är att acceptera att det inte fungerar. Och det är okey!

Att släppa taget om något, är att samtidigt släppa in något nytt. Det kan var svårt, ledsamt, men värt det!

Annie

by Katherine -

Vad tolererar du?

Vad tolererar du och var sätter du dina gränser?

Har du för hårda gränser, eller kanske har du inga gränser alls? Om tar för mycket “skit” från andra, om du inte vågar säga ifrån så är risken att de kommer fortsätta att behandla dej på samma sätt.

Eg.översättning: “Var försiktig med vad du tolererar. Du lär andra hur de får behandla dej”

Så känns det inte bra, säg ifrån eller säg nej tack, det här duger inte för mej. På så sätt måste den andra parten andra sitt beteende. Kanske låter självklart för en del, men långt ifrån alla klarar att sätta gränser och har låg självkänsla. Stå upp för hur du vill bli behandlad. Och framför allt odla din självkärlek, för då blir det lätt!

Annie

by Katherine -

Kropp VS Själ

Kroppen vissnar medans själen fortfarande sjunger. Själen svävar helt enkelt vidare, utan att tappa kraft eller energi. Medans kroppen går in i vila.

Alla som vart med ett tag har nog varit med om att man tittar sej i spegel och möter en äldre upplaga av sig själv. En äldre upplaga än den man känner sej som. Desto äldre vi blir, desto mer känner man att det faktiskt är på det sättet.

Upp till 32-års åldern så är vi ganska i kontakt med oss själva, dvs vi upplever oss som den ålder vi har. Sen börjar det halta. Åldern och kroppen sticker iväg, men vårt sinne och själ är kvar i 32 års åldern. Så egentligen är vi mental 32-åringar även som 90-åringar. Eller att det skeendet sker saktara. Att man kanske som 70 känner sej som 55+, osv.

jag tror att det är viktigt att ta hänsyn till både kropp och själ. Och när du möter nya människor, se dem i ögonen istället och läs av deras ålder, inte på rynkor etc. Ögonen speglar vår själ.

Annie